Bergagasten

Dunkla bleka syner, i bergets drommar. 
  Avgrundens fasor, skuggor som ej bleknar. 
  Vindar fran jordens djup, skamda dofter av dod. 
  En gnagande kansla, av evighetens marter. 
  Tiden ar svunnen...fran mitt liv. 

  Timmar och dagar, svarta sa som jord. 
  Ensamma och tysta, i bojor tunga. 
  Bojor smidda av drommar, om evighetens slut. 
  Bojor smidda av hopp, om livets slut. 
  Bojor smidda av hat, till bergets grav. 

  Avbrutten i doden, karvad ur bergasten. 
  Vriden likt dod mans kropp. 
  Lysten av hamnd, illmarig, vred. 
  Uraldrig gast, sjaladomd i bergets vrar. 
  Bergagast... 

  Korpklo, korpklo, vinge svart, 
  sok skydd i bergets famn, 
  till nattgastars karga land. 

  Valkommen till mitt kalla rike, 
  spunnen i plagors svala nat. 
  Fyller dig med vanvett, 
  Jag ar en bergagast...